Har nu haft en väldigt lång paus ifrån allt känns det som. Det började i somras med en del händelser på den privata fronten, plus att de få vänner jag hade försvann bara längre och längre bort.

Försökte jobba på mig själv genom resten av sommaren men jag slet väldigt, satt ju bara hemma med lilla A i vår ensamhet.

Hösten gick också åt till att försöka rädda psyket lite, blev lite bättre när jag började jobba igen och fick komma ut lite. Men jag slutade sticka, klarade inte av att koncentrera mig tillräckligt för att det skulle bli bra, hade heller ingen ork till det.

Sen kom julen. Då blev det en del i den privata delen av livet igen som gjorde att jag tappade lusten till allt. Jag hade redan under hösten lagt bloggen på hyllan, minskat en hel del med Instagram, men slutade även med det efter julen. All ork bara försvann.

Hade jag haft någon vän som jag kunde umgås med och prata om allt detta så hade det helt säkert hjälpt. Pratat en hel del med M och min syster, men jag känner att jag saknar att ha vänner som kommer på besök bara för att prata lite.

Just nu så går psyket lite upp och ner, men jag känner nu när man måste vara hemma om dagarna igen, denna gången med båda barnen, så är det på väg ner igen. Försöker finna på saker vi kan göra om dagarna, men det är inte alltid lika lätt. 

Jag vet egentligen inte varför jag skriver det här, men tänker att det kanske hjälper att få skriva av sig lite. Och vem vet, kanske är det någon som har något tips åt mig? Både att förbättra den psykiska hälsan eller vad vi ska finna på om dagarna.

Men vi har iallafall fått en ettåring i huset, och i måndags så hade jag en liten fotoshoot med barnen. Första gången som jag har båda två med på något sånt här helt ensam, men vi fick till en hel del fina bilder. Så jag är nöjd! 🥰

Jag hoppas att alla ni där ute har det fint i den knepiga tid vi är i nu, och att ni tar hand om er och alla runt omkring er! ❤️